förta

Verb

förta

1. ta bort, frånta, göra ogjort, förminska

   Regnet förtog vårt glada humör.

   Runt gården har nya villor vuxit upp men det förtar inte känslan av att bo på landet.

2. (reflexivt: förta sig) överanstränga sig, arbeta för hårt

Varianter: förtaga (ålderdomligt)

Besläktade ord: beta, frånta, ta, taga

Etymologi: Tyska förledet ver- har ofta en negerande betydelse. Märk dock att tyska vernehmen betyder förnimma och vornehmen betyder företa (sig något).