förveckling

Substantiv

förveckling

  1. det att förveckla; det att göra en situation komplicerad
  2. svår och invecklad situation
    Hon valdes till drottning efter diverse förvecklingar.
Etymologi: Av tyska verwickeln (”dra in”).
Besläktade ord: förveckla, förvecklad
det att göra en situation komplicerad
  • polska: komplikowanie (pl) n, wikłanie n
svår och invecklad situation
  • polska: uwikłanie n, zawikłanie n, komplikacja f
översättningar som behöver granskas mot betydelse
  • tyska: Verwicklung f