fallera

Etymologi 1

Liksom danska fallere, tyska fallieren och engelska fail, av italienska fallire, franska faillir, av vulgärlatin *fallire, av latin fallere ’att svika, besvika’, ytterst av protoindoeuropeiska *bʰāl- ’att ljuga, svika’. Jämför fela.

Verb

fallera

  1. upphöra att fungera; brista, fela, svika
    Vissa menar att Europa kommer falla om Euron fallerar.
    Fotbollslagets passningsspel fallerade.
    Tågtrafiken fallerar.
    Företagets affärer fallerade under lågkonjunkturen.
    Det interna larmet på sjukhuset fallerade. Patient avled.

Synonymer

slå fel, fungera fel

Översättningar
  • engelska: fail (en)

Etymologi 2

Trallhärmande, troligen lånat från engelska eller italienska madrigaler på 1500- och 1600-talen.

Interjektion

fallera

  1. en glädjeyttring, oftast efter "hopp", "tjo" eller liknande
    1972: Du käre lille snickerbo, Astrid Lindgren:
    Snickerboa hopp fallera, å snickerboa hopp fallerej