fasa

Substantiv

fasa

  1. rädsla, fruktan, skräck
  2. något som inducerar stark rädsla
Fraser: o fasa!. ve och fasa, stel av fasa
Besläktade ord: fasansfull, faslig

Synonymer

förfäran, bävan, skräck, bestörtning, bäva, förskräckelse

rädsla, fruktan, skräck
  • polska: zgroza f, przerażenie (pl) n, trwoga (pl) f
  • tyska: Schrecken (de) m, Entsetzen (de) n, Grauen (de) n, Grausen n
något som inducerar stark rädsla

Verb

fasa

  1. känna förfäran, vara rädd
  2. hyvla fram en sned kant
Fraser: fasa ut
vara rädd
  • polska: drżeć (pl), wzdrygnąć się
  • tyska: schaudern, grauen (de), grausen (de)
hyvla fram en sned kant
  • tyska: fasen (de)