feg

Adjektiv

feg

  1. nedsättande om person som (vanl. på grund av rädsla) inte törs utföra vissa (farliga eller ofarliga) aktiviteter, eller om sådant beteende
    Jag tycker du var feg som inte vågade hålla i spindeln.
    Det var väldigt fegt av dig att inte stå upp för din vän när hon behövde det.
    Etymologi: Av fornsvenska fēgher, av fornnordiska feigr, av urgermanska *faigijaz.
    Antonymer: modig
    Besläktade ord: fega, fegis
    Sammansättningar: feghet

Synonymer

räddhågad, ynkrygg, harig, mesig, ynklig

Översättningar
  • bokmål: feig (no)
  • danska: fej
  • engelska: cowardly (en) /(person) person (en)/
  • japanska: 臆病な, 勇気のない
  • nederländska: laf (nl)
  • nynorska: feig
  • tyska: feige (de), feig (de)