fingerfärdighet

Substantiv

fingerfärdighet

  1. det att vara fingerfärdig
    1918: Allsegraren, Ellen Key:
    Å andra sidan har man funnit, att vissa kvinnliga yrken — sömmerskans och pianistens t. ex. — uppövat en fingerfärdighet, som gjort kvinnorna överlägsna männen i fråga om arbeten där det gällt den finaste noggrannhet, särskilt inom ammunitionstillverkningen.
det att vara fingerfärdig
  • tyska: Fingerfertigkeit f