finne

Substantiv

finne

  1. (nationaliteter) person, i synnerhet man, från Finland som tillhör den finskspråkiga folkgruppen
    1908: Nordisk familjebok:
    Finnmarker kallas ännu i dag många skogstrakter i mellersta Sveriges landskap (Värmland-Ångermanland), som en gång koloniserats af finnar.
  2. (medicin) varfyllt hudutslag orsakat av inflammation i talgkörtel, det vill säga av hudsjukdomen akne
    1908: Nordisk familjebok:
    Oftast förekomma finnar i ansiktet hos unga personer af båda könen, i synnerhet under och efter pubertetsutvecklingen […].
    Etymologi: ;person

Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt substantiv för att beteckna en man som tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs substantivet "finne", i dess nya betydelse, i bruk.

Synonymer

akne, blemma, finländare, kvissla

Användning

person

Hyponymer

medicinsk term
person
  • bokmål: finne (no) m
  • danska: finne (da) u
  • engelska: Finn (en)
  • estniska: soomlane (et)
  • finska: suomalainen (fi)
  • franska: Finlandais (fr)
  • grekiska: Φινλανδός (el) m (Finlandós)
  • isländska: Finni m
  • nynorska: finne (nn) m
  • ryska: финн (ru)
  • spanska: finlandés (es)
  • turkiska: Fin (tr)
  • tyska: Finnländer, Finne (de)
medicinsk term
  • danska: bums (da) u
  • engelska: pimple (en), zit (en)
  • finska: näppylä, finni (fi)
  • polska: pryszcz (pl)
  • spanska: espinilla (es)
  • tyska: Pickel (de) m, Pustel f

Se även

medicinsk term