frod

Substantiv

frod u

  1. (ålderdomligt) livskraft
    1952: Svenska sagor och sägner:
    Princessan steg då bäfvande ned från sitt gömställe, hittade verkligen froden med brödet i munnen under grafstenen, gjorde som den beskedlige björnen sagdt, och knöt så brödet in i sitt näsdukshörne, och gaf sig glad derifrån för att uppsöka Gröna Riddarens slott.
    Besläktade ord: frodas, frodig