fumla

Verb

fumla

1. (även reflexivt: fumla sig) bära sig åt på ett tafatt sätt

   Vanliga konstruktioner: fumla med ngt, fumla efter ngt, fumla till det

   Fraser: (partikelverb) fumla sig fram, fumla till, fumla bort sig

   Yrvaken, halvt i sömnen satte jag igång att fumla efter lampans strömbrytare.

   Det ska till en ordentlig amatör för att fumla till det vid ett helt vanligt däckbyte.

   Man känner att det är riktigt svårt att spela lite mer avancerade verk utan att fumla bort sig.

   Besläktade ord: fumlig

Synonymer

flumma, famla, sjabbla, treva, klanta, fippla, klanta sig