fusk

Substantiv

fusk

  1. det att fuska /med något/; det att, genom att inte följa regler, gynna sig själv, ofta omoraliskt
    Fusket på tentorna har minskat sedan vi höjde säkerheten.
  2. sätt att fuska, det att fuska av bristande kunskap
    Kom hit så ska jag lära dig ett bra fusk som ingen kommer komma på dig med.
    Fusken som finns till det här tevespelet är nästan för bra.
Besläktade ord: fuska, fuskare, fuskig
Sammansättningar: fuskarbete, fusklapp

Synonymer

bedrägeri, lurendrejeri, fuffens, mygel, fiffel

1. det att fuska med avsikt
  • tyska: Schummelei f, Betrug (de) m
2. det att fuska av bristande kunskap
  • tyska: Pfusch (de) m, Pfuscherei f, Stümperei f