fästekvinna

Substantiv

fästekvinna

1. (ålderdomligt) fästmö, (av lag) trolovad kvinna

   1836: Svenska folkets historia från äldsta till närwarande tider, s. 535, Anders Magnus Strinnholm:

   Skedde så, att lagligen trolofvad fästeqvinna nekades mannen trenne gångor inom året, då egde han att samla sin frändaflock och taga henne ut med våld, hvar han henne finna kunde, och hette hon då "lagtagen och ej råntagen".