försoning

Substantiv

försoning

  1. återskapande av vänskapliga förhållanden; det att två (tidigare) stridande parter slutar att bråka och i stället börjar att komma överens (på ett sådant sätt att de även får mildare känslor för varandra)
  2. (kristendom) det att få gemenskap med Gud (genom Kristi gärning)
återskapande av vänskapliga förhållanden
  • engelska: reconciliation (en)
  • franska: réconciliation (fr) f
  • katalanska: reconciliació f
  • polska: pojednanie n, pogodzenie n
  • spanska: reconciliación (es) f
  • tyska: Versöhnung (de) f
det att få gemenskap med Gud
  • polska: pojednanie n