förstånd

Substantiv

förstånd

  1. förmåga att förstå, dra slutsatser och handla med omdöme
    1964: Bra sagt genom tiderna - en antologi av Kjell Hjern, Kjell Hjern:
    Alla klagar över sitt dåliga minne, men ingen över sitt dåliga förstånd. – La Rochefoucauld
    Besläktade ord: förståndig
    Sammansättningar: förståndsfråga, förståndsgåvor,förståndshandikappad
    Fraser: tala som man har förstånd till, tala förstånd med någon
  2. gott förhållande
    Vanliga konstruktioner: leva i gott förstånd med någon; stå i hemligt förstånd med någon

Synonymer

tankeförmåga, fattningsförmåga, förnuft, vett, klokhet, vishet

tankeförmåga
  • engelska: brains (en), reason (en), sense (en)
  • franska: raison (fr) f
  • polska: rozum (pl) m, rozsądek (pl) m
  • tyska: Verstand (de) m, Vernunft (de) f