gälda

Verb

gälda

  1. (ålderdomligt) betala
    Han kunde inte gälda boten.
  2. ersätta

Synonymer

bekosta, hosta upp, pröjsa, punga ut

Etymologi

Av fornsvenska giælda, giælla. där den senare blev avledningar som gälla. Ursprungligen av fornnordiska gjalda, jämför isländska och färöiska gjalda och danska gælde, av urgermanska *geldanan varav även fornhögtyska geltan (tyska gelten), fornengelska gieldan (engelska yield), gotiska ???? (usgildan) och ???? (fragildan).

Grammatik

I ålderdomligt juridiskt språk förekommer även perfektparticipen gulden, supinumformen guldit och stundom även preteritumformen gald.

1933: Lag (1933:269) om ägofred, 16 § (Sveriges rikes lag):
  1. Har ersättning bestämts att utgå för skada eller intrång till följd av betesmarks anordnande för betesbruk, må åtgärd i sådant syfte ej vidtagas, innan ersättningen guldits.

Besläktade ord

Sammansättningar