gäng

Substantiv

gäng

  1. grupp med social samhörighet, i synnerhet ungdomar med samfälld uppfattning om ett alternativt, ofta kriminellt, beteende
    Ett gäng härjar i förortsområdena.
  2. sammanfattning av detaljer
    Apparaten innehåller ett gäng mer eller mindre smarta funktioner.

Synonymer

krets, följe, klan, hop, skara, liga, skock, grupp

Grammatik

I göteborgska kan gäng uppträda som utrum och böjs då gängen i singularis bestämd form.

grupp
  • bokmål: gjeng m
  • engelska: gang (en)
  • finska: jengi (fi), joukkio (fi)
  • japanska: 遊び (ja)仲間, 群れ, 集団 (ja)
  • nynorska: gjeng m
  • tyska: Bande (de) f, Kreis (de) m, Clique (de) f
"detaljer"
  • bokmål: haug (no) m
  • engelska: bunch (en)