gen

Substantiv

gen u

(biokemi) sekvens av nukleotider i DNA som kodar för ett enskilt protein; arvsanlag

En människa har omkring 30 000 gener.

Det ligger i generna.

Etymologi: Myntat 1909 av den danske växtfysiologen Wilhelm Johannsen som en ombildning av en äldre term pangen (tyska). Definierat i svensk text 1913, använt åtminstone så tidigt som 1922. Kopplat till äldre begrepp som genetik (belägg på svenska från 1912), genesis.

Besläktade ord: genetik, genetisk

Sammansättningar: genbärare

Synonymer

arvsanlag

Översättningar

Översättningar

baskiska: gene^(eu)
engelska: gene^(en)
finska:: geeni^(fi)
franska: gène^(fr) m
galiciska: xene m
grekiska: γονίδιο^(el) n (ghonídio)
ido: geno^(io)
italienska: gene m
japanska: 遺伝子^(ja) (いでんし, idenshi)
kroatiska: gen m
nederländska: gen^(nl)

polska: gen^(pl) m
portugisiska: gene^(pt) m
rumänska: genă^(ro) f
ryska: ген^(ru) m
spanska: gen^(es) m, gene^(es) m
telugu: జన్యువు^(te) (janyuvu)
tjeckiska: gen m
tyska: Gen^(de) n
ungerska: gén^(hu)

Adjektiv

gen

(om väg) som går rakt till målet och därigenom är kortare än alternativen; utan omväg

1920: Herdabref till Prästerskapet i Västerås Stift, Einar Billing:

Från prästgården är vägen gen till kyrkan.

Varianter: gin

Besläktade ord: gena, genast, genom, gent

Sammansättningar: genväg

Antonymer: ogen

Översättningar

som går rakt till målet

polska: prosty^(pl)

Wikipedia har en artikel om: gen