genitiv

Substantiv

genitiv u eller n

(grammatik) kasus som utmärker att ett visst substantiv eller pronomen (eller nominalfras) står i ett visst bestämningsförhållande, särskilt ett ägandeförhållande, till ett annat ord som ordet i genitiv utgör en bestämning (attribut) till

Grammatik

Ordet genitiv är vanligtvis utrum men kan även vara neutrum.

Sammansättningar

genitivform
genitivändelse

Översättningar

kasus

danska: ejefald n, genetiv u
engelska: genitive case^(en), genitive^(en)
estniska: genitiiv^(et)
finska: genetiivi^(fi)
franska: génitif^(fr) m
isländska: eignarfall^(is) n

nederländska: genitief^(nl) m
nynorska: eigefall n, genitiv⁽ⁿⁿ⁾
polska: dopełniacz^(pl)
ryska: родительный падеж^(ru) m (rodítelnyj padézj)
tyska: Genitiv^(de) m

Adjektiv

genitiv

(grammatik) som har att göra med eller som liknar

Översättningar

genitivisk

engelska: genitive^(en), genitival^(en)