gom

Substantiv

gom

1. (anatomi) taket i munhålan

   När jag är förkyld får jag en hemsk klåda i gommen.

   Etymologi: Av fornsvenska gome m, goma f (”munnens övre eller nedre valv”), besläktat med danska gumme, isländska gómi, fornhögtyska guomo, fornengelska gōma. Jämför även engelska gum ("tandkött").

   Sammansättningar: gomben, gombåge, gomlist, gomljud, gomsegel, gomspene, gomtak, gomutskott

Synonymer

palatum