grammatik

Substantiv

grammatik

  1. beskrivning av hur ett språk är uppbyggt, hur satsdelar, ord, ändelser och andra element relaterar till varandra för att uttrycka betydelser
    1894: Svensk Läraretidning:
    En för svenskar afsedd lärobok i dansk och norsk grammatik har hittills helt och hållet saknats.
    Besläktade ord: grammatika, grammatiker, grammatisk

Synonymer

satslära

Sammansättningar

  • grammatikövning
  • grammatikfel
  • grammatikregel
  • skolgrammatik
språks uppbyggnad
  • bokmål: grammatikk (no)
  • danska: grammatik (da) u
  • engelska: grammar (en)
  • esperanto: gramatiko
  • finska: kielioppi (fi)
  • franska: grammaire (fr) f
  • färöiska: málfrøði
  • isländska: málfræði (is) f
  • japanska: 文法 (ja) (ぶんぽう, (bunpou)
  • lakota: iyápi wóopȟe
  • nordsamiska: giellaoahppa
  • nynorska: grammatikk m
  • polska: gramatyka (pl) f
  • ryska: грамматика (ru) f
  • tyska: Grammatik (de) f