(lingvistik) den ordaccent där röstens tonhöjd sjunker under uttalet av den ordstavelse som har huvudtryck, för att sedan höjas under uttalet av den andra stavelsen
Grav accent på första stafvelsen kan anses såsom karakteristisk för det nationella svenska uttalet, som älskar att med en viss tryckning sänka rösten på första stafvelsen, för att lätt höja henne på den andra.