gris
Substantiv
gris
- uttal: /griːs/
- en underart (Sus scrofa domestica) till arten vildsvin (Sus scrofa) inom däggdjursfamiljen svindjur (Suidae); individ av underarten gris
- Bonden i gården brevid har ett tjuogtal grisar.
- (föråldrat) griskulting; unge av tamsvin eller vildsvin, till skillnad från de vuxna djuren som kallas svin (galt och so)
- grymta månde grisarna, om de visste vad den gamle galten lider -- Ragnar Lodbroks saga
- om person som är smutsig eller motbjudande på annat sätt
- Använd bestick när du äter, din gris!
- Etymologi: Av fornsvenska gris., troligtvis av fornhögtyska gris ("grå") (varav tyska Greis ("gubbe")), samt på sydtyska dialekter i betydelsen "grått djur" (om getter, hästar m.m.) .
- Besläktade ord: grisa, grisig
Synonymer
kwött, svin, tamsvin, nasseSammansättningar
- gottegris
- grisfot
- griskulting
- gullegris
- hushållsgris
- julegris
- lortgris
- minigris
- slaktgris
- spargris
- spädgris
- mansgris
Se även
Översättningar
djur
- bokmål: gris (no) m, svin (no)
- bosniska: svinja
- danska: gris (da), svin (da)
- engelska: pig (en)
- finska: porsas (fi)
- franska: cochon (fr) m, porc (fr) m
- isländska: svín (is) n
- japanska: 豚 (ja) (buta)
- kinesiska: 猪 (zh) (zhu)
- kurdiska: beraz (ku)
- lakota: khukhúše
- lulesamiska: svijnne
- nederländska: varken (nl) n, zwijn (nl) n
- nynorska: gris m, svin
- polska: świnia (pl)
- ryska: свинья (ru) f
- spanska: cerdo (es) m
- tibetanska: ཕག (phag)
- turkiska: domuz (tr)
- tyska: Schwein (de) n
