gryning

Substantiv

tiden på dygnet då det ljusnar efter natten och solen går upp

Vi var tvungna att gå upp i gryningen.
(bildligt) början av något

I skapelsens gryning segrade ljuset över mörkret.

Besläktade ord: gry, gryende

Antonymer: skymning

Se även: halvdager, soluppgång

Synonymer

dagning, dagbräckning, morgon

Översättningar

tid då solen går upp

engelska: dawn^(en)
finska: sarastus^(fi)
franska: aube^(fr) f
isländska: dögun^(is) f
polska: świt^(pl) m, świtanie n, brzask^(pl) m

portugisiska: alvorecer^(pt) f, nascer do sol m
ryska: рассвет^(ru)
tyska: Morgendämmerung^(de) f, Morgengrauen^(de) n, Tagesanbruch^(de) m

början av något

engelska: dawn^(en)
franska: aube^(fr) f
hebreiska: שחר^(he) m (shakhar)
isländska: upphaf n
kinesiska: 拂晓^(zh) (fúxiǎo)

polska: zaranie n, świtanie n
portugisiska: aurora^(pt) f
ryska: заря^(ru) f (zarjá)
tyska: Anbruch^(de) m