gäta

Verb

gäta

1. (dialektalt) vakta, valla

   Etymologi: Av fornsvenska gǣta (”vårda”, ”ge akt på”), en avljudsform av ett ord som motsvarar isländska gát (”uppmärksamhet”, ”aktsamhet”), besläktat med isländska gæta, älvdalska gęta, bottniska gét’ och norska gjete, gjæta, av fornnordiska gæta.

   Besläktade ord: getöga, örngott