häva upp

Verb

häva upp

1. plötsligt utstöta kraftigt ljud

   1917: Fjärde Moseboken (Bibeln):

   Och han hov upp sin röst och kvad: »Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat, [...]

   1964: Sagan om Elis Bengtssons datamaskin, Tage Danielsson:

   Men döm om hans förvåning när maskinen i stället hov upp ett ovanligt hjärtligt skratt och släppte ut en liten glad remsa med Elis Bengtssons skatt på.

Grammatik

I preteritum förekommer hov jämte hävde.