hall

Substantiv

hall

• uttal: /'hal/

1. rum direkt innanför ytterdörr avsett för byte mellan inomhus- och utomhusklädsel

   Gå inte in med skorna, utan ställ dem i hallen.

   Det nyinflyttade paret funderade på att renovera den - vad de tyckte - mycket tråkiga hallen.

2. stor sal för fester, utställninger eller dylikt

   Blå hallen i Stockholms stadhus.

3. byggnad för försäljning eller idrottsutövning, mest i sammansättningar, t. ex bowlinghall

   Hallen i Kumla har bara sex stycken banor.

   Sammansättningar: bowlinghall, idrottshall, ishall, simhall, tennishall

   Se även: foajé, lobby, vestibul, tambur, farstu

Synonymer