hanhund

Substantiv

hanhund

  1. hund av hankön
    1913: Svenska öden och äventyr, August Strindberg:
    En längtan att omfamna henne rått, djuriskt, som en hanhund sin tik, vaknade hos honom, men på samma gång den bestämda föresatsen - han visste icke, varifrån den kom - att aldrig kyssa henne!
    2011 (5 okt): Hemlös tog valpar från deras mamma (Blekinge Läns Tidning):
    Då lämnade han både tiken som tidigare fått valpar samt en hanhund.
hund av hankön
  • tyska: Rüde (de) m