harmoni

Substantiv

harmoni

1. tillstånd som ger välmående genom att vara lugn, vacker och kanske nedtonad; tillstånd där flera objekt passar väl in i omgivningen och med varandra

   Vilken harmoni av toner!

   De två folkslagen levde sida vid sida i god harmoni i hundratals år.

   Besläktade ord: harmonisk

Synonymer

välbefinnande, endräkt, samspel, sämja, samklang, balans