harpa
Substantiv
harpa
- ett slags stränginstrument
- 1932 (övers.) Frederick Marryat: Nybyggarna i Canada Jag spelade harpa, och du ackompanjerade mig på pianot efter vanligheten.
- (nedsättande) äldre, elak, ful och oftast mager kvinna, i synnerhet en som är benägen att tjata och gräla
- 1935: Tiden - Men hon var måhända en "proletär-käring", "en gammal harpa", uttryck som tidningen också opåtalt låter passera.
- glest såll
- 2006:Kunskap direkt - Sorterat material (webbplats) - Normalt har harporna fasta galler men motorharpor med vibrerande galler finns också.
Etymologi
Känt från fornsvenska. Samgermanskt ord (dock ej i gotiskan), *harp(p)ōn, rotbesläktat med nyisländska harpa, knipa, herpast, draga sig krampaktigt tillsamman, osv. ; alltså syftande på handgreppet vid spelningen eller också på instrumentets krökta form.
Sammansättningar
- musikinstrument
- pedalharpa
- grovt såll
- enkelharpa
- dubbelharpa
Översättningar
musikinstrument
- bokmål: harpe (no)
- engelska: harp (en)
- esperanto: harpo
- finska: harppu (fi)
- franska: harpe (fr)
- isländska: harpa (is) f, gígja f
- italienska: arpa (it)
- nederländska harp
- polska: harfa (pl)
- portugisiska: harpa (pt)
- ryska: арфа (ru) f
- spanska: arpa (es)
- tyska: Harfe (de) f
Verb
harpa
- sålla
- 1917:Nordisk familjebok - Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm - I kolhandeln används ett antal beteckningar, som hänföra sig till styckestorlek och stybbhalt, t. ex. harpade kol, stybbkol, förderkol...
- 2006:Rehnmans webbplats - Att harpa material och återanvända ligger i tiden.
