hed
Substantiv
hed
- öppet, trädlöst landskap av viss typ (mer eller mindre specifik beroende på sammanhang, men exkluderande bland annat mossar)
- (i vissa dialekter, eventuellt endast i äldre tid) skogsmark
Etymologi
Av fornsvenska hēþ, av fornnordiska heiðr, av urgermanska *haiþī, av urindoeuropeiska *kaito-. Besläktat med danska hede, engelska heath, tyska Heide och även kymriska coed (”trä”).
Översättningar
landskap
- danska: hede (da)
- engelska: heath (en), moor (en)
- fornnordiska: heiðr f
- kurdiska: şafir (ku)
- nederländska: heide (nl)
- tyska: Heide (de)
