helikopter

Substantiv

helikopter

helikopter

  1. (transport) luftfarkost som lyfts och drivs framåt av en eller flera rotorer, propellrar
    Etymologi: Av franskans hélicoptère, vilket kan härledas till gammalgrekiskans έλιξ (helix (”snurrande”) och πτερόν (pteron) (”vinge”).
    Sammansättningar: ambulanshelikopter, helikopterperspektiv, helikoptertyp, militärhelikopter, polishelikopter
luftfarkost som lyfts och drivs av rotorer, propellrar
  • bambara: elikɔpitɛri
  • baskiska: helikoptero
  • engelska: helicopter (en), chopper (en)
  • finska: helikopteri (fi)
  • franska: hélicoptère (fr)
  • färöiska: tyrla (fo) f, helikoptari m
  • isländska: þyrla (is) f
  • italienska: elicottero (it)
  • polska: helikopter (pl) m, śmigłowiec m
  • ryska: вертолёт (ru) , геликоптер (ru)
  • spanska: helicóptero (es), autogiro (es)
  • sydsamiska: ruevtie-haepkie (sma)
  • tyska: Hubschrauber (de), Helikopter (de)