hinna

Substantiv

hinna

  1. tunt lager eller skikt av något (ofta elastiskt)
    Trumhinna, näthinna, slemhinna och bukhinna är några av kroppens hinnor.
    Fraser: hinna fram, hinna ikapp, hinna ifatt, hinna med, hinna om
    Sammansättningar: bukhinna, hjärnhinna, näthinna, slemhinna, trumhinna

Synonymer

skal, skikt, beläggning, hölje, film, membran

Se även

Översättningar
  • bokmål: hinne (no)
  • polska: błona (pl) f, membrana (pl) f
  • tyska: Haut (de) f, Häutchen n

Verb

hinna

  1. (kunna) utföra något i tid; ha tillräckligt mycket tid för att kunna göra något
    Ska vi hinna med bussen måste vi gå nu.
    Det hinns inte. Kom nu!
    Han hann säga ”Vad faaa...,” sen hörde jag inte mer.
Översättningar
  • bokmål: rekke (no)
  • finska: ehtiä (fi)
  • franska: avoir le temps (fr)
  • polska: zdążyć (pl)
  • ryska: успевать (ru) (uspevát'), успеть (ru) (uspét')
  • tyska: (etwas) erreichen (de), (mit etwas) fertig werden, (etwas) schaffen (de)