historia

Substantiv

historia

  1. (historia) en vetenskaplig disciplin som behandlar och forskar om vad som hänt förut, vid tidigare tidpunkter
    Hon är professor i historia.
  2. (historia) skolämne som behandlar historievetenskap
    Vi fick läxor i historian idag.
  3. samlat för allt som hänt en person, organisation, föremål eller annan enhet, eller om det inte anges, det som hänt i världen
    Detta har aldrig tidigare hänt i historien.
    2001 (14 jan): GP:
    De två stora partierna har en lång historia av samarbete, och är fortfarande överens i många helt grundläggande frågor.
    2012 (29 okt): Svenskarna har aldrig haft större skulder (DN):
    Aldrig tidigare i svensk historia har så många privatpersoner haft så stora skulder.
  4. berättelse
    Fraser: rolig historia
  5. ting, föremål, objekt
Besläktade ord: historik, historiker, historielös, förhistoria, förhistorisk

Synonymer

historievetenskap, sägen, bakgrund, dåtid, härkomst, anekdot, story, berättelse, saga

Sammansättningar

vetenskap
  • bokmål: historie (no) m
  • danska: historie u
  • engelska: history (en)
  • finska: historia (fi)
  • franska: histoire (fr) f
  • färöiska: søgufrøði
  • isländska: saga (is) f
  • katalanska: historia (ca) f
  • polska: historia (pl)
  • spanska: historia (es) f
  • tyska: Geschichte (de) f, Geschichtswissenschaft (de) f
det som har hänt
  • engelska: history (en)
  • finska: historia (fi)
  • franska: histoire (fr) f
  • tyska: Geschichte (de) f
berättelse
  • danska: historie u
  • engelska: story (en)
  • finska: tarina (fi)
  • franska: histoire (fr) f
  • isländska: saga (is) f
  • spanska: historia (es), cuento (es) m
  • tyska: Geschichte (de) f