holmgång
Substantiv
holmgång
- under vikingatiden förekommande duellform där man på en ö (holme) stred mot varandra tills endera part dog
- Det har nu gått fem år sedan dagens regler för arbetskraftsinvandring infördes efter en lång och krokig politisk holmgång.
Etymologi
Sedan 1697, av isländska hólmganga med samma betydelse.
Fraser
- gå holmgång med någon
- bjuda någon en holmgång