hor
Substantiv
hor
- (ålderdomligt) tidigare straffbart sexuellt umgänge utanför äktenskapet; begå hor
Synonymer
boleri,
otrohet,
otukt, vänsterprassel
Etymologi
Äldre fornsvenska hor. Från urgermanska *khoraz (femininum *khoron-), varav även engelska whore, från indoeuropeiska roten *kwar- eller *ka-, "älska", "åtrå"; jämför latin carus, "kär", varav även svenska ordet kär (och indirekt karess), lettiska kars, "lysten", forniriska cara, "vän", sanskrit caru "älsklig", och kamah, "kärlek" (jämför Kamasutra).
Besläktade ord
- hora
- horbock
- horeri
- horhus
- horkarl
- horunge
Översättningar
Översättningar
- danska: hor (da)
- engelska: adultery (en), fornication (en)
- polska: cudzołóstwo (pl) n
- ryska: супружеская измена (ru) f, адюльтер (ru) m