horisont
Substantiv
horisont
- linje i blickfältet där markytan och himlen möts
- Månen ser större ut när den står i horisonten än när den står mitt uppe på himlen.
- Besläktade ord: horisontell, horisontallinje
- (överfört) så långt fram (i tiden) som man har kännedom om och kan överblicka; gränslinjen för var ens kunskaper slutar
- Horisonten flyttas och kanske vidgas den också.
- Vanliga konstruktioner: vidga (sina) horisonter
Synonymer
himlarand, synkrets, synrandÖversättningar
linje i blickfältet
- danska: horisont (da) u
- engelska: horizon (en)
- finska: taivaanranta (fi), horisontti (fi)
- franska: horizon (fr) f
- isländska: sjóndeildarhringur (is) m
- polska: horyzont (pl) m, widnokrąg (pl) m
- tyska: Horizont (de) m
gränslinje för var ens kunskaper slutar
- danska: horisont (da) u
- engelska: horizon (en)
- franska: horizon (fr) f
- polska: horyzonty pl.
- tyska: Horizont (de) m
