hurtig

Adjektiv

hurtig

1. livlig och spänstig; kvick i sinne och kropp, som arbetar raskt

   1873: Svenska Familj-Journalen, band 12:

   Det var en frisk och hurtig flicka, med blåa ögon och röda kinder.

   1882: Svenska Familj-Journalen, band 21:

   »Han ser ut som en hurtig fyr: yfvigt hår, svart skägg, en smula krokig näsa, hyggligt ansigte, men ögon, så att man blir förskräckt, bara man ser på honom.»

2. (överdrivet) positiv och energisk

   Värst vad hurtiga Anderssons har blivit på senare tid; nu har de till börjat med gångstavar!

3. (arkaiskt) tapper, modig

Synonymer

energisk, rask, käck, pigg, sportig, frejdig

Etymologi

Från tyska , av medelhögtyska hurtec, som är en avledning av medeltyska hurte, "stöt", från fornfranska hurt (franska heurt), se även heurter, "stöta"; möjligen av keltiskt ursprung .

Källor

1. Svensk etymologisk ordbok, 1922