hyena

Substantiv

hyena

  1. individ av någon art inom däggdjursfamiljen hyenor (Hyaenidae)
    Etymologi: Av latinska hyaena, av grekiska ὕαινα (huaina), av ὗς (hūs, “svin, gris”) och -αινα (“feminint suffix”), av urindoeuropeiska *sū (“svin”). Besläktat med svenska so.
djur
  • amhariska: ጅብ mf sing.
  • bokmål: hyene
  • danska: hyæne (da) u
  • engelska: hyena (en)
  • estniska: hüään (et)
  • finska: hyeena (fi)
  • franska: hyène (fr)
  • grekiska: ύαινα (el) (ýaina)
  • isländska: híena
  • italienska: iena (it) f
  • japanska: ハイエナ (aiena)
  • koreanska: 하이에나 (ko) (haiena)
  • latin: hyaena (la)
  • lettiska: hiēna
  • litauiska: hiena
  • nederländska: hyena (nl)
  • polska: hiena (pl)
  • portugisiska: hiena (pt)
  • rumänska: hienă (ro)
  • ryska: гиена (ru) (gijena)
  • slovakiska: hyena f
  • slovenska: hijena (sl) f
  • spanska: hiena (es) f
  • tigrinska: ዝብኢ (ti) mf sing.
  • tjeckiska: hyena (cs)
  • tyska: Hyäne (de)
  • ungerska: hiéna (hu)