häkte

Substantiv

häkte

1. lokal där brottsmisstänkt person hålls frihetsberövad medan förundersökning eller dylikt pågår inför eventuellt åtal

   Enligt svensk brottslagstiftning finns det ingen övre gräns för hur länge en brottsmisstänkt får sitta i häkte.

   Besläktade ord: häkta, häktning

   Sammansättningar: bysättningshäkte, häktespersonal, häktespsykolog, häradshäkte, polishäkte, rannsakningshäkte, skyddshäkte, stadshäkte