idiot
Substantiv
idiot
- mindre begåvad eller någon som beter sig illa, ofta ett skällsord
- Etymologi: Av latin idiota, okunnig, olärd, obildad människa, av grekiska ἰδιώτης, privatman, lekman, okunnig, obildad person, till ἴδιος egen. Syftar på någon som inte tar ansvar för statens affärer.
- Besläktade ord: idiotsäker, idioti
- Sammansättningar: idiotförklara, jubelidiot
- Fraser: nyttig idiot
Synonymer
fubbick,
pucko,
fåne,
tok,
trög,
nolla,
byfåne,
dumbom,
dumskalle,
dåre,
imbecill,
dumhuvud,
nöt,
skitstövel, IQ-befriad, dum i huvudet,
fån,
träskalle,
korkad, dumjävel
Översättningar
mindre begåvad person
- engelska: idiot (en)
- finska: idiootti (fi)
- franska: idiot (fr) m; idiote (fr) f
- italienska: idiota (it) mf
- japanska: 大ばか者, 間抜け (ja), あほ, ばか (ja)
- nederländska: idioot (nl) m
- spanska: idiota (es) m
- swahili: kichwamaji (sw)
- tyska: Idiot (de) m, Idiotin f
någon som beter sig illa
- engelska idiot (en), jerk (en)