inbilskhet

Substantiv

inbilskhet

1. egenskapen att vara inbilsk

   1896: Gustaf Vasa : ett 400-års-minne, Otto Sjögren:

   I sin inbilskhet föreställde sig nu Erik, att hans frieri nog skulle lyckas, om han själf reste öfver till England för att framföra det, och denna hans inbillning understöddes af Johan.

Synonymer