inkompetens

Substantiv

inkompetens

  1. det att vara inkompetent, oduglighet, oförmögenhet
    Chefens inkompetens kan vara samhällsfarlig.
    Antonymer: kompetens
    Besläktade ord: inkompetent

Synonymer

oskicklighet, oförmåga

Översättningar
  • engelska: incompetence (en)
  • franska: incompétence (fr) f