inspektris

Substantiv

inspektris

  1. kvinnlig inspektör
    1913: Nordisk familjebok:
    Anstalterna ledas af läkare, ega hvar sin inspektris och förestås vanligen af examinerade sjuksköterskor.
    1977: Efter flykten, Dagmar Edqvist:
    Det tyckte jag var för galet, tog avsked från de flesta uppdragen, gick på kurser och utbildade mig och blev så småningom anställd som avlönad inspektris, samtidigt som kommunen efterhand övertog barnavård och åldringsvård.
kvinnlig inspektör
  • franska: inspectrice (fr) f