jakt

Substantiv

jakt

• uttal: /jakt/

1. förföljelse av någon eller något med syfte att fånga, i fråga om djur oftast för att döda; även om strävan efter något önskvärt

   Vi ska ut på jakt imorgon.

   En hetsk jakt på mördaren inleddes.

   Hejsan, vi är på jakt efter en svart skinnsoffa utan skaj.

   Fotografen har varit på jakt efter en bra bild i snart en månad.

   Sammansättningar: andjakt, antilopjakt, beckasinjakt, biljakt, björnjakt, drevjakt, ejderjakt, elefantjakt, falkjakt, fasanjakt, fågeljakt, grytjakt, grävlingsjakt, harjakt, hetsjakt, häxjakt, högdjursjakt, högviltsjakt, jaktlycka, karriärjakt, klappjakt, knipjakt, kostnadsjakt, lejonjakt, licensjakt, lodjursjakt, morkullejakt, nyhetsjakt, nöjesjakt, okynnesjakt, orrjakt, polisjakt, profitjakt, pälsjakt, rapphönsjakt, rekordjakt, rovjakt, rådjursjakt, råttjakt, rävjakt, sekundjakt, sensationsjakt, sjöfågelsjakt, skattjakt, skyddsjakt, smygjakt, småfågelsjakt, småviltsjakt, spårjakt, statusjakt, storviltsjakt, stövarjakt, talangjakt, tigerjakt, tjuvjakt, ubåtsjakt, ungfågelsjakt, vargjakt, vildsvinsjakt, åteljakt, älgjakt

2. (sjöfart) mindre snabbgående fartyg, numera oftast om större båtar avsedda för privat rekreation

   En prålig jakt var fastsurrad vid grannens brygga.

   Sammansättningar: lustjakt, lyxjakt, motorjakt, segeljakt

Användning

Jakt kan sammansättas med i stort sett vilket substantiv som helst och då betyda en jakt på detta. (soffjakt, svampjakt, fjärilsjakt)

Etymologi

förföljelse

Sen forsvenska iakt, av jaga.

fartyg

Från medelnordtyska jacht(schip) med samma betydelse. Besläktat med 1. (fartyg).

Besläktade ord

• jaga