jordeliv

Substantiv

jordeliv

  1. människans kroppsliga och världsliga livjorden mellan födelsen och döden, till skillnad från livet efter detta, andelivet som enligt flera religioner förmodas fortsätta i himmelen, och eventuellt också har föregått jordelivet i en föruttillvaro
    Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont. (2 Kor 5:10)
    Strängen var klippt och han föll ut i livet, ensam, löst från moder och jordeliv, och han erfor som om han varit född utan far och mor. (Karantänmästarns berättelser, August Strindberg)