juvel

Substantiv

juvel

slipad ädelsten
(enbart i plural) smycke med juveler (1.)

Etymologi: Av fornfranska jouel, joiel, jeuwiel, joyel, joial, juiel, jual (modern franska joyau), av medellatin jocale ("smycke, klenod, dyrbarhet"), till latinska jocus (”skämt”).

Synonymer

ädelsten

Översättningar

bokmål: juvel^(no) m
engelska: jewel^(en)
estniska: kalliskivi
finska: jalokivi^(fi), korukivi^(fi)
franska: bijou^(fr) m
italienska: gemma^(it) f
latin: gemma f

lettiska: dārgakmens m
litauiska: brangakmenis m
nederländska: juweel^(nl) n
nynorska: juvel m
slovenska: dragulj^(sl) m
tjeckiska: drahokam^(cs)
tyska: Juwel^(de) m, n