järn
Substantiv
järn
- ett metalliskt grundämne, betecknat med Fe i periodiska systemet
- föremål som består av grundämnet järn
- (vardagligt) sup
- boja; metallanordning som används för att låsa fast någon
Etymologi
Av fornsvenska iærn, av fornnordiska járn (jämför danska och norska jern, isländska járn), av urgermanska *īsarna- (jämför fornengelska īsern (engelska iron), medelnederländska iser (nederländska ijzer, afrikaans yster), fornhögtyska isarn (tyska Eisen), frankiska īsarn, gotiska eisarn). Det urgermanska ordet är troligen inlånat från urkeltiska *isarnon (jämför forniriska iarn, kymriska haearn, galliska Isarno-), från urindoeuropeiska *is-(e)ro- med betydelsen "kraftfull" eller "helig" (jämför sanskrit isirah, "kraftfull", "stark", grekiska ἱερός, hierós, "stark", och möjligen latinets ira, "vrede"), av *eis, "stark".
Fraser
- sup
- bojor
COMPOSITIONS-1
Översättningar
metall
- afrikaans: yster (af)
- bokmål: jern (no)
- danska: jern (da)
- engelska: iron (en)
- finska: rauta (fi)
- franska: fer (fr) m
- färöiska: jarn
- isländska: járn (is)
- italienska: ferro (it) m
- japanska: 鉄 (ja) (てつ, tetsu)
- kymriska: haearn (cy)
- lakota: mázasapa
- latin: ferrum (la)
- nederländska: ijzer (nl)
- polska: żelazo (pl)
- portugisiska: ferro (pt) m
- ryska: железо (ru) n
- spanska: hierro (es) m
- tjeckiska: železo (cs) n
- turkiska: demir (tr)
- tyska: Eisen (de) n
- vietnamesiska: sắt (vi)
- älvdalska: ienn