kajuta

Substantiv

kajuta u

  1. rum /akterut/ ombord på ett mindre fartyg
    1881: Elefantjägaren Hans Stark, Alfred Wilks Drayson:
    Han fick sig en hängmatta upplåten i kaptenens kajuta, och efter någon möda lyckades det honom äfven att med tillhjelp af tvål utplåna de yttre spåren af sin fångenskap.

Synonymer

hytt, ruff

Översättningar
  • bokmål: kahytt (no)
  • danska: kahyt
  • nederländska: kajuit (nl)
  • nynorska: kahytt f, kahytte f
  • ryska: каюта (ru) f
  • tyska: Kajüte (de) f

Se även