kaktus

Substantiv

kaktus

  1. vanligtvis taggig suckulent växt, inom familjen Cactaceae, som är vanlig som krukväxt och i vilt tillstånd vanligtvis växer på den amerikanska kontinenten

Etymologi

Av grekiska κάκτος (káktos, ”slags tistel”).

växt
  • arabiska: صَبّار m (ṣabbār)
  • bokmål: kaktus (no) m
  • bokmål: kaktus (no)
  • engelska: cactus (en)
  • esperanto: kakto (eo)
  • finska: kaktus (fi)
  • franska: cactus (fr) m
  • hebreiska: קקטוס (he)
  • isländska: kaktus m
  • italienska: cactus
  • kinesiska: 仙人掌 (zh) (xiānrénzhǎng)
  • koreanska: 선인장 (ko) (seoninjang)
  • kurdiska: kaktûs
  • nederländska: cactus (nl)
  • polska: kaktus (pl)
  • ryska: кактус (ru)
  • spanska: cacto m, cactus
  • turkiska: kaktüs (tr)
  • tyska: Kaktus (de) m
  • ungerska: kaktusz (hu)
  • zhuang: golinxvaiz