kanin
Kanin
(Oryctolagus cuniculus)
Substantiv
kanin
- en art (Oryctolagus cuniculus) inom däggdjursfamiljen harar (Leporidae); individ av arten kanin
- (däggdjur) individ av ett flertal olika arter inom däggdjursfamiljen harar (Leporidae)
- Hyponymer: tamkanin
- Hyperonymer: hardjur
- (militärslang) volontär
- Sammansättningar: angorakanin, försökskanin, hermelinkanin, kaninavel, kaninbur, kaninhoppning, kaninhåla, kaninmössa, kaninpäls, kaninras, kaninunge, kaninuppfödare, köttkanin, rexkanin, tamkanin, vildkanin
Synonymer
europeisk kanin, vildkanin, långöra
Etymologi
Av medellågtyska kanīn, av fornfranska connin, av latinska cunīculus, "kanin", av klassiska grekiskans κύνικλος (kýniklos), troligen av iberiskt ursprung.
Översättningar
1. + 2. däggdjur
- azerbajdzjanska: dovşan (az)
- baskiska: untxi (eu)
- bosniska: kunić, zec
- danska: kanin (da)
- engelska: coney (en), rabbit (en)
- finska: kani (fi), kaniini (fi)
- franska: lapin (fr) m
- isländska: kanína (is) f
- italienska: coniglio (it) m
- japanska: 兎 (ja) (うさぎ (ja), usagi)
- lakota: maštíŋča
- latin: cuniculus (la) m
- lulesamiska: kanijnna
- nederländska: konijn (nl) n
- nordsamiska: kaniidna
- polska: królik (pl) m
- ryska: кролик (pl) m
- spanska: conejo (es) m
- sydsamiska: kaanine
- thai: กระต่าย (th) (kratàai)
- tibetanska: ཡོས (yos)
- turkiska: ada tavşanı (tr)
- tyska: Kaninchen (de) n
- ungerska: nyúl (hu)