katta

Substantiv

katta

1. (däggdjur) katt av honkön, speciellt en som har fått ungar

   1919: Markurells i Wadköping, Hjalmar Bergman:

   Ty två eller tre alnar bakom henne låg herr Markurells katta, solade sin mage, slickade sina tassar och skänkte då och då ur lätt vidgade ögon en smeksam blick åt den sittande råttan.

2. böjningsform av katt

   Sammansättningar: markatta, vildkatta

Synonymer